Imorse åkte älskling på tjänsteresa. Mäklaren hade övertygat oss om att allt med köp och grejer går att lösa ändå när han är borta med hjälp av fullmakt! Jä rajt.
Efter samtal med banken igår så visade det sig att citat -"de godtar inte fullmakt". Grrrrrr...... Jag som har varit och handlat upp allt som finns i Kungens Kurva på Jula och Rusta och lite Ikea. Har fyllt bilen till bristningsgränsen. Det går knappt att öppna en dörr utan att saker rasar ut. Då ska vi inte ens tala om hur det sur ut inne i hundburen :-D Jag hade ju siktat på att allt ska ske TOKSNART!!!! Men nu har banknissen sagt nej till att lösa det här. Vi fick inte ens komma in igår (vi var 6 minuters promenadväg från bankkontoret) för han "hade inte tid". "Gått hem för dagen" berättade mäklarassistentskan, var det besked hon hade fått tidigare under dagen. Innan dess var det "lunch". Själv föreslår jag "arbetstid" som en metod att använda för bankanställda.
Jag ser rätt tydligt framför mig vad som hade hänt, egentligen.
(Jag ska tillägga att det här är en bank som mäklarfirman har ett stort samarbetsavtal med)
Min kära sambo har haft kontakt med banken under hela den här tiden, sedan vi gjorde ansökan om lånelöfte. Vissa banker får man nästan ett autosvar från om huruvida de godkänner lånelöftet. Förmodligen utifrån någon autogenererad beräkning som de gör med hjälp av de uppgifter man har uppgivit (usch det lät som en upprepning... uppgifter, uppgivit och upprepning!)
Men denna bank tog nästan en vecka på sig innan vi fick svar på lånelöftet. Men, men, vi fick ok på det (förstås) utan problem. När de sedan har haft kontakt, i samband med ett annat objekt, så har allt löpt på rätt okej. Mesta kontakten har skett mailledes, har jag förstått.
Sen var det då dags för oss att falla pladask för hjärte-stugan som vi hittat! Och ett ömsesidigt pladask mellan säljare, köpare och mäklare ;-) Efter det ska allt ske i ganska rask takt, i vanlig ordning. När vi väl fick papprena med köpekontrakt odyl så fortsatte kontakten med banken, något så när problemfritt. Lite överraskande stötte vi på lite patrull eftersom banknissen avkrävde mäklaren en massa extra dokument och uppgifter. Överraskande för mäklaren, inte för oss dock. Hon förklarade att så brukade inte deras lokala bankkontor hantera det. Ytterligare efter det verkar det som om det gick några dagar när de här två kontakterna hade vissa issues med att kommunicera och komma till skott med de uppgifter som de behövde utväxla. För min del, som luttrad veteran inom administrativt arbete, så var det väl fortfarande inte speciellt märkligt. Kanske aningens trist för att vänta är så himla tråkigt :-)
Sambon hade under denna tid hunnit återge för banksnubben alla fakta kring köpet. Vi hade ju själva kontraktet i handen. Vi skickade dessutom, på mäklarens inrådan, en påskriven fullmakt, som mäklaren hade ordnat åt oss. Den täcker allt. Verkligen, allt. Juridiskt helt korrekt på alla sätt och vis. Allt för att jag skulle kunna åka ner och genomföra själva tillträdet, med allt vad det innebär i form av köpebrev, nycklar, "papper till förbannelse" - men allt nödvändigt ordnat. Lagfarten ordnas när köpebrevet "är i hamn".
Vad banknissen då säger i telefon till min sambo är ju ganska avslöjande. Vi försöker då förklara att allt ska genomföras med hjälp av fullmakt (vi = dvs, jag satt och sufflerade brevid). Vi önskade tillträde under helgen, det var själva kontentan av det hela. Det här måste ju vara plättlätt när man är storbank, tänkte jag. Framför allt eftersom de redan har ett heavy samarbete sinsemellan. Vi fick till och med en massa rabatt på bolåneräntan eftersom de har ett sådant avtal. Nemas problemas!
Banknisse blir sur i telefonen! (hur tusan kan man ha mage att bli det om man är banktjänsteman och talar med en helt normal kund, som alltid är genomtrevlig, übersnäll och samarbetsvillig i alla situationer. (Sambon vet nog inte ens hur man gör när man är "sur". På den nivån är det.) Nissen blir sur för han menade på att: "men tillträdet skulle ju vara den 14 oktober!!" (förnärmat) Då förklarar hjärtat, vänligt, att "nja, i kontraktet står det, vilket jag också har sagt, att tillträdet sker efter överenskommelse, dock senast 14 oktober." När vi väl (via mina uppmuntrande tillrop) talar om att vi kan komma in på en gång och fixa lånet, eller andra handlingar, eller bara visa upp oss i största allmänhet, eftersom vi bor så nära (och var ute och gick). Då hade han som sagt "inte tid" att ordna det.
Min förklaring är enkel - dessutom baserad på tung administrativ erfarenhet i pressade organisationer:
Han hade tabbat sig!! Han hade inte förstått att det här skulle ske snart, utan så långt fram som i mitten av oktober. Våra papper låg i hans feta "to-do-hög", långt ner. Mäklarens försök att ordna saker under veckan, och hans tafatta agerande kring detta, var hans sätt att bara dra ut allt på tiden, när han hade annat att göra, som var "viktigare" eller "mera bråttom". Helt plötsligt ertappas han med fingrarna i kakburken. Fredag, sista dagen i veckan innan helgen, luncha och gå tidigt från jobbet. Det här hade han inte alls räknat med! Skulle jag ha varit honom så hade det kanske inte varit svårare än att ringa in till kontoret och be någon trolla fram det här pappret. (det är nämligen inga stora pengar det handlar om, i deras branch är det här mer eller mindre småpotatis). De har säkert bankfolk på plats som vet hur man skriver i ett standardlån, lägger till några personnummer, skriver i ett lånebelopp och trycker på print!
Men han valde att sura och sätta sig på tvären och säga, no can do! Så vi får snällt vänta tills hjärtat är tillbaka från sin resa. Det är f-n i mig inte kul!
Då har vi ändå turen att vi är rörande överens med säljaren. I ett annat läge skulle det här kunna sätta stopp för hela affären då säljaren får välja och vraka bland de köpare som finns och plocka ut vem som helst. Till exempel den som kan betala först - och se till att pengarna finns på säljarens konto så snart det bara går. Det är väl vanligt att man säljer en grej för att köpa en annan. Som i det här fallet, hon säljer sin stuga för att köpa en villa. Det är pengar det handlar om, och kanske ett livslångt ägande. Men varför ska han behöva visa upp att han har tabbat sig? Nä, sitt och sura en jäkla fredagseftermiddag då!! Hoppas köerna på systemet var oöverkomliga och att bilen vägrade starta, att frugan inte ville ligga och att barnen hade matkrig! Blä på dig! Jag vill åka till mitt land NU!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar