tisdag 6 september 2011

Genomgång av köpekontrakt

Idag ringde mäklaren och vi bestämde att vi under kvällen skulle ha en telefongenomgång av köpekontraktet som vi fick skickade till oss i förra veckan. Handpenningen ska finnas på deras klientmedelskonto på fredag. Det känns som om allt ska ske på ganska kort tid, men att man kanske inte får chans att reda ut om det skulle vara några frågor eller kanske till och med felaktigheter, i avtalet.

Mäklaren är toksnäll och rar, verkar ha koll och allting. Men ändå får man som köpare känslan av att man inte är helt intressant om det inte kommer till någon form av del i processen där de får ut något av samtalet. Jag skulle kunna tillbringa timmar med att ställa 1000 frågor och motfrågor och medfrågor, om någon bara lyssnade. Nu får jag istället sitta och ödsla extrema mängder med tid genom att surfa runt på internet, precis som varenda hus, eller stugköpare har gjort före mig. Det finns olika tipssajter men de känns väldigt generella i sina råd, även banker och mäklarnas sajter är väldigt översiktliga i sina förklaringar. Jag undrar fortfarande hur man har tänkt när man dumpar så mycket ansvar på köparen när det gäller info och kunskap. Det är ju inte alltid som alla sidor vill uppge alla info. Nu har vi haft tur med vår säljare (dvs nuvarande ägaren). Hon har en hel del kunskap och har plöjt igenom mycket av huset och dess skick själv, under renovering o dyl. Jag upplever henne som väldigt öppen, rättfram och ärlig med sin information, men alla har ju inte den turen. Framför allt kan man inte räkna med att alla har sån koll! Det är ju bara att kolla ett steg bakåt i tiden, då hon köpte huset (väldigt nyligen). Tidigare ägare hade inte alls mycket information. Vissa visningar man har gått på, på andra objekt, har det känts mer sparsmakat med info. Både från ägarhåll och mäklarhåll. Vissa kanske med flit, vissa pga att de helt enkelt inte kan, eller kommer ihåg, allt.

Det är ju lite så, att för att man ska få veta saker måste man fråga. Men då måste man ju samtidigt veta vad man ska fråga om. Det förutsätter ju i sin tur att man sitter på en massa kunskap. Man har ju svårt att formulera frågor som man inte visste fanns! För många har det ju tagit åratal att lära sig så mycket de kan om sitt hus, som de gör. När det gäller mäklare och annat fackfolk så sitter de på en diger utbildning, till skillnad från oss noviser.

Skulle man jämföra med t ex att skaffa barn, vilket ju också är ett livslångt lärande, fyllt av massa saker man borde ha lärt sig i ett tidigt skede, så kanske man kan se vissa paralleller (om man har barn vill säga). Det är ju inte så att man nu i efterhand kan klaga på resultatet, eftersom man har lärt sig det mesta allt eftersom. Det är alldeles för mycket kunskap, och olika variationer, för att ha lärt sig allt i förväg. Och förväntat sig ställa rätt frågor till rätt personer i förväg.
"Ursäkta älskling, har ni några mentala sjukdomar i er släkt? Eller ledbesvär? Utslag? Inlärningsproblem?"
"Ursäkta, om jag hade vetat i förväg att jag skulle ha sex ikväll, och bli gravid, så skulle jag aldrig ha druckit." (Apropå att de flesta risker med alkohol och små embryon rör sig kring just själva tillverkningstillfället och de närmsta veckorna efter. Då man normalt sett inte vet om att man är gravid...)
"Ursäkta, mitt namn är Ulla. Jag undrar hur ert parti ställer sig till samtliga frågor inom skola, barnomsorg, samhällsekonomin, miljöfrågor och samhällsplanering? Vi tänkte skaffa barn och vi vill gärna veta hur det kommer att bli för oss ifall ni kommer till makten någon gång de närmsta 20 åren. Vi tänkte närmligen ha två barn, inom två år. Annars hade vi bara behövt veta något om den närmsta 18-årsperioden."
Jag vet att jag är larvig, men jag tycker inte om när man ska veta om saker som man inte vet om att man borde veta. Jag har till och med möjlighet att lära mig en massa saker av närstående och vänner, men man vet ju inte ens vad man ska fråga! Och det här med besiktning.... Jag vet inte vad jag ska säga. Varenda människa man har att göra med i de här sammanhangen (säljare, mäklare osv) drar öronen åt sig om man ens nämner ordet. Vissa har till och med direkt sagt att "om du vill besikta då kommer vi sälja till någon annan". Eftersom de ju inte måste sälja till den som bjuder högst. Så helt plötsligt ska man vara snygg, charmig, allvetande, ekonomiskt oberoende och gud vet vad, om man ska få chans att köpa lille-skutt-stugan eller drömhuset. Känns inte helt rättvist.

Jag kan köra en hel lång harang om det här med besiktning eller om proffsens oproffsiga sätt att informera, men jag får nog ta och pausa nu. Jag skulle ju ha gått och lagt mig.... :-)

Var snälla med varandra nu. Och må inte husbocken, hästmyrorna, pissråttorna, ormrackaren och den äkta hussvampen ta er. Och akta er för krypgrunden. "Och sågen, Alfons. Akta dig för sågen."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar