Jag längar efter torpet så jag håller på att spricka!!
Varenda "ledig yta" här hemma är nu belamrad med saker som "jag ska ha med till landet" eller "saker som jag måste piffa/pynta till för att kunna ta med till landet" eller "saker jag måste rensa inför landet" eller "saker som måste tvättas, ifall det ska med till landet". Till råga på allt är bilen smäckfull redan innan av allt jag har varit och "handlat till landet".
Alla andra måsten har fått stryka på foten lite.... Men jag går ju så "all in" i saker när jag väl gör nåt.
Det drabbar väl iofs familjen ganska hårt.... Apropå "ledig yta", jag vet inte när det fanns en sån hemma hos oss sist. Det är liksom alltid belamrat, av mestadels mina, projekt i en eller annan form. En del av dem kommer aldrig ens till avslut, det är alltid något som "saknas" för att jag ska få till det på sluttampen. Antingen "mannen som borrar", eller "jag har ingenstans att hålla till när jag ska göra de större grejerna såsom, slipa och spraymåla" eller helt enkelt att ett matbord förvandlats från pysselbord till någon slags "hemmakontor" med räkningar och annat elände spritt ikring. Helt plötsligt är det någon som ska göra läxor vid datorn. Mitt i alltihop så försöker vi samordna en gemensam middag, bara vi, och vill sitta vid bordet. Då måste man röja. Lite snabbt. efteråt är det ingen som har någon susning om vart något tog vägen.- Sen kommer nästa projekt. Laga trasiga shorts. Sortera knappar i färgordning. Måla naglar, köpa hus, stapla kuddar som ska med till landet, rada upp grytlapppar som definitivt ska med, ja just det, handdukar också. Inga ljusa handdukar till köket dock, tills vi har lärt oss hur vespisa funkar...
Ja, ja, det är så här omgivningen blir när längtan är stor. Jag vill göra ALLT PÅ EN GÅNG!.Det ska ju egentligen inte vara ett problem. Men nu är ju jag, jag. Med allt vad det innebär. Stressad virrpanna med tendens till att ta ut sig BIG TIME mellen varven. "Måste passa på när jag kan, det kan vända när som helst!" tänker jag. Och kör slut på mig Men den här gången har jag hållt längre än vanligt och längre än väntat. Jiippppiiiii meeeeee!!!
Sen kommer vi då till den häringa ganska så stora biten som, vad kan man säga, ger lite smolk i bägaren (för att använda ett gammalt uttryck). Vilket i och för sig är ett understatement i sig...
Har jag nämn att vi har kommit överens om att vi ska få köpa den köksträsoffan som hon har haft stående där? Den är sååå fin. Jag fick alla uppgifter om vart jag skulle skicka pengar, inga problem. Min älskling satte sig och fixade med sådana grejer någon kväll innan han skulle åka iväg "till landet på andra sidan". Konstaterade ett par dagar, nästan en vecka, efter att han hade åkt att det inte var gjort någon sådan transaktion. Ja, ja, det är väl lätt ordnat, men jag ville i alla fall kontakta A, tjejen som säljer sitt rara torp till oss. Innan jag ringde henne så hade jag massa andra trixiga saker att ordna. Jaga rätt på banknissen bland annat....... Nu har vi bokat tid och datum för att ordna med bolånet. Vi tar det direkt morgonen efter att hjärtat kommer hem från sin resa, dvs på onsdag. Hjärtat slår ett extra slag - nu är det nära!
Pratar sedan med lilla E mäklarassistentiskan. Hon e så rar. Hon har fått ha en del med "nissen!" att göra så jag lider lite med henne :-) Ja, vi pratade i alla fall om när och hur vi ville ha tillträde. Eftersom vi sitter i Stockholm ca 25 mil ifrån så pratade vi om att lösa tillträdet via distans. Låter ju jättebra, med tanke på att jag dessutom hade missuppfattat hur det hela går till. Jag trodde i min aningslöshet att man kunde få tillträde på helgen, så "Lördag" kläckte jag käckt ur mig. Både banknissen och mäklarassistentiskan drog öronen åt sig... Men det var ju förstås bara nissen som purknade till. "Det måste faktiskt vara på bankens öppettider." Jaha, det verkade väl rimligt tänkte jag. "Ja och så måste jag vara på plats på banken." fyllde han i. Ja, så det där med distans lät då helt plötsligt som det enda tänkbara, om det är så många människor och nissor som ska passa in i denna komplexa tidslösarekvation.....
"Meeeeen......." sa assistentiskan, vi måste ju samordna det här med säljaren A först. Alla måste ju vara där de ska vara, samtidigt. "Ja, ja, visst, absolut!" sa jag "Jooo, ,meeeeen...." hon drog ut på det lite. "Nu är det ju så att det har hänt en väldigt tråkig sak." Hon upprepade sig till och med: "en väldigt tråkig sak." Det är ju nu man börjar ana ugglor i mossen.
I det läget fick jag då veta om att A's dotter hade dött!
Det var allt jag fick veta. Jag blev nog rätt chockad., det kändes lite overkligt.
Mäklarassistentskan sa något i stil med att "ja, så jag vill ju inte ringa och jaga A nu om tillträdet och så. Det får nog min mäklare C ordna, att ta den kontakten och se hur det är."
Ja, det verkar väl rimligt. I det här läget vill man inte ha en bunt diversefolk som ringer och jagar en om "förhållandevis oviktiga" saker. Det räcker nog om en person tar den kontakten, den som hon haft mest med att göra. Jag föreslog att de annars kunde skriva, tydligt, i ett mail. För sånt läser man rjue mer när man kännner att man har tid att sitta ner, när man får tid för sig själv en stund, då man kanske dessutom har en liten stund av klarhet i huvudet. Man får tid att läsa igenom - och ta till sig det som står, och förstå. För att inte tala om, man får en chans att tänka ut ett svar, som funkar. Får man ett samtal så är man kanske lite förvirrad och, precis som alltid när man drabbas av en kris eller får en svår chock, så är man inte riktigt sig själv och kan inte tänka helt rakt.
Efter det här blev jag ganska förstörd. Jag har kommit att tycka så oerhört mycket om A, som säljer sitt vackra torp till oss. Hon har en öppen och fräsch attityd, det är mycket "go" i henne, men också anar man ett ordentligt djup. Hon kan nog både vara full i faen, jävlar anamma, skratta tills hon kiknar och titta djupt ner i vinglaset (eller tekoppen om det är det som finns tillgängligt) och bjussa på både sig själv och ha ett gott öra till andra. Jag har bara fått den här känslan man kan få ibland med nya människor. Det här är någon jag vet kommer ha en stor "impact" på mitt liv, och jag blir förvånad om inte vi, inom en viss tid, kommer att kalla oss vänner. Det bara känns så.
Så den här nyheten slog ner hårt här hemma. Lika hårt som om vi hade varit vänner länge, länge...
Och jag vill verkligen inte det här. Jag önskar ingen någonting liknande. Får flashbacks till när min dotters bästa vän dog för några år sedan...
Jag höll mig i flera dagar, försökte att inte slänga mig på luren, försökte hålla ett visst avstånd. Familjen är viktigast, de måste få landa i det här allihop. Men det här var i mina tankar dygnet runt, jag hade svårt att släppa det. Först tänkte jag skriva ett mail, enligt min egen filosofi, eftersom det kan läsas i lugn och ro. Ett samtal, då är det bara risk att man ringer mitt i något. De är ju en stor familj och vad som pågår bakom de väggarna nu, ja det vet nog bara dem. Jag hoppas att de har folk i sin närhet som, trots egen sorg, kan axla lite praktiska saker, finnas till hans för den eller dem som behöver hjälp eller någon att prata med. Oavsett om man vill prata om det som hänt, eller skingra tankarna genom att prata om andra, helt meningslösa saker. Alla hanterar sådana här saker olika. Kriser, stress, sorg. Jag bara hoppas att de tar sig igenom den här första tiden av chock och sorg med något sånär alla sinnen i behåll.
Jag tänker på dem alla, mitt hjärta värker för hela familjen och andra som stod henne nära.
Jag önskar jag hade fått chans att lära känna denna unga, garanterat underbara tjej, som mitt i början av livet som vuxen, plötsligt bara var b o r t a....???
Till slut, så ringde jag på lördagen, vi pratade några minuter, men det räckte nog för stunden. Hon vet att jag vet, hon vet att jag bryr mig, och jag hoppas att hon för sjutton gubbar låter bli den förbannade gräsmattan!!! ;-) Hmmmm....
Vi hörs av snart igen. Jag får inte riktigt de här tankarna ur systemet. Hur har då de det?
När jag la på kom tårarna! Jag gick in till min dotter, som var hemma och hade influensea. Där brast jag bara ut; "Jag har pratat med A!!! Hon var såå ledsen!!!" Och sen satt jag på min dotters sängkant och grät en skvätt...
måndag 19 september 2011
torsdag 15 september 2011
Längtar
Först tänkte jag skriva om hur jag längtar efter att få åka till "vårt torp" (ja, ja, alla papper är ju inte på plats ännu, men ändå). Men när jag skrev "Längtar" så kände jag mest att jag längtar efter min älskling. Suck. Längta efter grejer är inte riktigt min grej, lixom... Älskade hjärtat kommer hem om en vecka, så här går man och vankar. Fast det är ju inte helt sant. Jag sitter mest och pysslar, inte med så mycket vettigt, målar en burk, plockar mest runt med saker och byter plats på grejer som står i vägen... Så de står i vägen någonannanstans så jag kan flytta på dem sen igen... Ja. Effektiv är väl kanske inte dagens ord. Men "Längtar" är nog faktiskt dagens ord. Både efter älskling och torpet. (staffe-suck på det!)
lördag 10 september 2011
Tråk-bank...
Imorse åkte älskling på tjänsteresa. Mäklaren hade övertygat oss om att allt med köp och grejer går att lösa ändå när han är borta med hjälp av fullmakt! Jä rajt.
Efter samtal med banken igår så visade det sig att citat -"de godtar inte fullmakt". Grrrrrr...... Jag som har varit och handlat upp allt som finns i Kungens Kurva på Jula och Rusta och lite Ikea. Har fyllt bilen till bristningsgränsen. Det går knappt att öppna en dörr utan att saker rasar ut. Då ska vi inte ens tala om hur det sur ut inne i hundburen :-D Jag hade ju siktat på att allt ska ske TOKSNART!!!! Men nu har banknissen sagt nej till att lösa det här. Vi fick inte ens komma in igår (vi var 6 minuters promenadväg från bankkontoret) för han "hade inte tid". "Gått hem för dagen" berättade mäklarassistentskan, var det besked hon hade fått tidigare under dagen. Innan dess var det "lunch". Själv föreslår jag "arbetstid" som en metod att använda för bankanställda.
Jag ser rätt tydligt framför mig vad som hade hänt, egentligen.
(Jag ska tillägga att det här är en bank som mäklarfirman har ett stort samarbetsavtal med)
Min kära sambo har haft kontakt med banken under hela den här tiden, sedan vi gjorde ansökan om lånelöfte. Vissa banker får man nästan ett autosvar från om huruvida de godkänner lånelöftet. Förmodligen utifrån någon autogenererad beräkning som de gör med hjälp av de uppgifter man har uppgivit (usch det lät som en upprepning... uppgifter, uppgivit och upprepning!)
Men denna bank tog nästan en vecka på sig innan vi fick svar på lånelöftet. Men, men, vi fick ok på det (förstås) utan problem. När de sedan har haft kontakt, i samband med ett annat objekt, så har allt löpt på rätt okej. Mesta kontakten har skett mailledes, har jag förstått.
Sen var det då dags för oss att falla pladask för hjärte-stugan som vi hittat! Och ett ömsesidigt pladask mellan säljare, köpare och mäklare ;-) Efter det ska allt ske i ganska rask takt, i vanlig ordning. När vi väl fick papprena med köpekontrakt odyl så fortsatte kontakten med banken, något så när problemfritt. Lite överraskande stötte vi på lite patrull eftersom banknissen avkrävde mäklaren en massa extra dokument och uppgifter. Överraskande för mäklaren, inte för oss dock. Hon förklarade att så brukade inte deras lokala bankkontor hantera det. Ytterligare efter det verkar det som om det gick några dagar när de här två kontakterna hade vissa issues med att kommunicera och komma till skott med de uppgifter som de behövde utväxla. För min del, som luttrad veteran inom administrativt arbete, så var det väl fortfarande inte speciellt märkligt. Kanske aningens trist för att vänta är så himla tråkigt :-)
Sambon hade under denna tid hunnit återge för banksnubben alla fakta kring köpet. Vi hade ju själva kontraktet i handen. Vi skickade dessutom, på mäklarens inrådan, en påskriven fullmakt, som mäklaren hade ordnat åt oss. Den täcker allt. Verkligen, allt. Juridiskt helt korrekt på alla sätt och vis. Allt för att jag skulle kunna åka ner och genomföra själva tillträdet, med allt vad det innebär i form av köpebrev, nycklar, "papper till förbannelse" - men allt nödvändigt ordnat. Lagfarten ordnas när köpebrevet "är i hamn".
Vad banknissen då säger i telefon till min sambo är ju ganska avslöjande. Vi försöker då förklara att allt ska genomföras med hjälp av fullmakt (vi = dvs, jag satt och sufflerade brevid). Vi önskade tillträde under helgen, det var själva kontentan av det hela. Det här måste ju vara plättlätt när man är storbank, tänkte jag. Framför allt eftersom de redan har ett heavy samarbete sinsemellan. Vi fick till och med en massa rabatt på bolåneräntan eftersom de har ett sådant avtal. Nemas problemas!
Banknisse blir sur i telefonen! (hur tusan kan man ha mage att bli det om man är banktjänsteman och talar med en helt normal kund, som alltid är genomtrevlig, übersnäll och samarbetsvillig i alla situationer. (Sambon vet nog inte ens hur man gör när man är "sur". På den nivån är det.) Nissen blir sur för han menade på att: "men tillträdet skulle ju vara den 14 oktober!!" (förnärmat) Då förklarar hjärtat, vänligt, att "nja, i kontraktet står det, vilket jag också har sagt, att tillträdet sker efter överenskommelse, dock senast 14 oktober." När vi väl (via mina uppmuntrande tillrop) talar om att vi kan komma in på en gång och fixa lånet, eller andra handlingar, eller bara visa upp oss i största allmänhet, eftersom vi bor så nära (och var ute och gick). Då hade han som sagt "inte tid" att ordna det.
Min förklaring är enkel - dessutom baserad på tung administrativ erfarenhet i pressade organisationer:
Han hade tabbat sig!! Han hade inte förstått att det här skulle ske snart, utan så långt fram som i mitten av oktober. Våra papper låg i hans feta "to-do-hög", långt ner. Mäklarens försök att ordna saker under veckan, och hans tafatta agerande kring detta, var hans sätt att bara dra ut allt på tiden, när han hade annat att göra, som var "viktigare" eller "mera bråttom". Helt plötsligt ertappas han med fingrarna i kakburken. Fredag, sista dagen i veckan innan helgen, luncha och gå tidigt från jobbet. Det här hade han inte alls räknat med! Skulle jag ha varit honom så hade det kanske inte varit svårare än att ringa in till kontoret och be någon trolla fram det här pappret. (det är nämligen inga stora pengar det handlar om, i deras branch är det här mer eller mindre småpotatis). De har säkert bankfolk på plats som vet hur man skriver i ett standardlån, lägger till några personnummer, skriver i ett lånebelopp och trycker på print!
Men han valde att sura och sätta sig på tvären och säga, no can do! Så vi får snällt vänta tills hjärtat är tillbaka från sin resa. Det är f-n i mig inte kul!
Då har vi ändå turen att vi är rörande överens med säljaren. I ett annat läge skulle det här kunna sätta stopp för hela affären då säljaren får välja och vraka bland de köpare som finns och plocka ut vem som helst. Till exempel den som kan betala först - och se till att pengarna finns på säljarens konto så snart det bara går. Det är väl vanligt att man säljer en grej för att köpa en annan. Som i det här fallet, hon säljer sin stuga för att köpa en villa. Det är pengar det handlar om, och kanske ett livslångt ägande. Men varför ska han behöva visa upp att han har tabbat sig? Nä, sitt och sura en jäkla fredagseftermiddag då!! Hoppas köerna på systemet var oöverkomliga och att bilen vägrade starta, att frugan inte ville ligga och att barnen hade matkrig! Blä på dig! Jag vill åka till mitt land NU!!
Efter samtal med banken igår så visade det sig att citat -"de godtar inte fullmakt". Grrrrrr...... Jag som har varit och handlat upp allt som finns i Kungens Kurva på Jula och Rusta och lite Ikea. Har fyllt bilen till bristningsgränsen. Det går knappt att öppna en dörr utan att saker rasar ut. Då ska vi inte ens tala om hur det sur ut inne i hundburen :-D Jag hade ju siktat på att allt ska ske TOKSNART!!!! Men nu har banknissen sagt nej till att lösa det här. Vi fick inte ens komma in igår (vi var 6 minuters promenadväg från bankkontoret) för han "hade inte tid". "Gått hem för dagen" berättade mäklarassistentskan, var det besked hon hade fått tidigare under dagen. Innan dess var det "lunch". Själv föreslår jag "arbetstid" som en metod att använda för bankanställda.
Jag ser rätt tydligt framför mig vad som hade hänt, egentligen.
(Jag ska tillägga att det här är en bank som mäklarfirman har ett stort samarbetsavtal med)
Min kära sambo har haft kontakt med banken under hela den här tiden, sedan vi gjorde ansökan om lånelöfte. Vissa banker får man nästan ett autosvar från om huruvida de godkänner lånelöftet. Förmodligen utifrån någon autogenererad beräkning som de gör med hjälp av de uppgifter man har uppgivit (usch det lät som en upprepning... uppgifter, uppgivit och upprepning!)
Men denna bank tog nästan en vecka på sig innan vi fick svar på lånelöftet. Men, men, vi fick ok på det (förstås) utan problem. När de sedan har haft kontakt, i samband med ett annat objekt, så har allt löpt på rätt okej. Mesta kontakten har skett mailledes, har jag förstått.
Sen var det då dags för oss att falla pladask för hjärte-stugan som vi hittat! Och ett ömsesidigt pladask mellan säljare, köpare och mäklare ;-) Efter det ska allt ske i ganska rask takt, i vanlig ordning. När vi väl fick papprena med köpekontrakt odyl så fortsatte kontakten med banken, något så när problemfritt. Lite överraskande stötte vi på lite patrull eftersom banknissen avkrävde mäklaren en massa extra dokument och uppgifter. Överraskande för mäklaren, inte för oss dock. Hon förklarade att så brukade inte deras lokala bankkontor hantera det. Ytterligare efter det verkar det som om det gick några dagar när de här två kontakterna hade vissa issues med att kommunicera och komma till skott med de uppgifter som de behövde utväxla. För min del, som luttrad veteran inom administrativt arbete, så var det väl fortfarande inte speciellt märkligt. Kanske aningens trist för att vänta är så himla tråkigt :-)
Sambon hade under denna tid hunnit återge för banksnubben alla fakta kring köpet. Vi hade ju själva kontraktet i handen. Vi skickade dessutom, på mäklarens inrådan, en påskriven fullmakt, som mäklaren hade ordnat åt oss. Den täcker allt. Verkligen, allt. Juridiskt helt korrekt på alla sätt och vis. Allt för att jag skulle kunna åka ner och genomföra själva tillträdet, med allt vad det innebär i form av köpebrev, nycklar, "papper till förbannelse" - men allt nödvändigt ordnat. Lagfarten ordnas när köpebrevet "är i hamn".
Vad banknissen då säger i telefon till min sambo är ju ganska avslöjande. Vi försöker då förklara att allt ska genomföras med hjälp av fullmakt (vi = dvs, jag satt och sufflerade brevid). Vi önskade tillträde under helgen, det var själva kontentan av det hela. Det här måste ju vara plättlätt när man är storbank, tänkte jag. Framför allt eftersom de redan har ett heavy samarbete sinsemellan. Vi fick till och med en massa rabatt på bolåneräntan eftersom de har ett sådant avtal. Nemas problemas!
Banknisse blir sur i telefonen! (hur tusan kan man ha mage att bli det om man är banktjänsteman och talar med en helt normal kund, som alltid är genomtrevlig, übersnäll och samarbetsvillig i alla situationer. (Sambon vet nog inte ens hur man gör när man är "sur". På den nivån är det.) Nissen blir sur för han menade på att: "men tillträdet skulle ju vara den 14 oktober!!" (förnärmat) Då förklarar hjärtat, vänligt, att "nja, i kontraktet står det, vilket jag också har sagt, att tillträdet sker efter överenskommelse, dock senast 14 oktober." När vi väl (via mina uppmuntrande tillrop) talar om att vi kan komma in på en gång och fixa lånet, eller andra handlingar, eller bara visa upp oss i största allmänhet, eftersom vi bor så nära (och var ute och gick). Då hade han som sagt "inte tid" att ordna det.
Min förklaring är enkel - dessutom baserad på tung administrativ erfarenhet i pressade organisationer:
Han hade tabbat sig!! Han hade inte förstått att det här skulle ske snart, utan så långt fram som i mitten av oktober. Våra papper låg i hans feta "to-do-hög", långt ner. Mäklarens försök att ordna saker under veckan, och hans tafatta agerande kring detta, var hans sätt att bara dra ut allt på tiden, när han hade annat att göra, som var "viktigare" eller "mera bråttom". Helt plötsligt ertappas han med fingrarna i kakburken. Fredag, sista dagen i veckan innan helgen, luncha och gå tidigt från jobbet. Det här hade han inte alls räknat med! Skulle jag ha varit honom så hade det kanske inte varit svårare än att ringa in till kontoret och be någon trolla fram det här pappret. (det är nämligen inga stora pengar det handlar om, i deras branch är det här mer eller mindre småpotatis). De har säkert bankfolk på plats som vet hur man skriver i ett standardlån, lägger till några personnummer, skriver i ett lånebelopp och trycker på print!
Men han valde att sura och sätta sig på tvären och säga, no can do! Så vi får snällt vänta tills hjärtat är tillbaka från sin resa. Det är f-n i mig inte kul!
Då har vi ändå turen att vi är rörande överens med säljaren. I ett annat läge skulle det här kunna sätta stopp för hela affären då säljaren får välja och vraka bland de köpare som finns och plocka ut vem som helst. Till exempel den som kan betala först - och se till att pengarna finns på säljarens konto så snart det bara går. Det är väl vanligt att man säljer en grej för att köpa en annan. Som i det här fallet, hon säljer sin stuga för att köpa en villa. Det är pengar det handlar om, och kanske ett livslångt ägande. Men varför ska han behöva visa upp att han har tabbat sig? Nä, sitt och sura en jäkla fredagseftermiddag då!! Hoppas köerna på systemet var oöverkomliga och att bilen vägrade starta, att frugan inte ville ligga och att barnen hade matkrig! Blä på dig! Jag vill åka till mitt land NU!!
torsdag 8 september 2011
Nu har vi postat saker
Nu är köpekontraktet påskrivet och postat till mäklaren.
Kvar nu, av det praktiska "Före" är:
Vilken tur att vi anser att vi vet vad vi gör ;-)
Idag har vi varit och handlat lite på Jula. Kvalitetsaffär!
Först lallade jag runt där själv under eftermiddagen, med lilla vovven väntandes i bilen. Handlade lite, men inte allt jag hade tänkt då inte penningarna räckte. Så vi åkte tillbaka tillsammans sen när hjärtat kom hem från jobbet.
Så nu är vi stolta ägare till ett par smäckiga fotogenlampor för tak och vägg, en hyfsad grill med lite avställningsyta, massa med solcellslampor, en morakniv (till mig) med skööönt handtag (känsliga händer....), en likaledes skön hammare, diverse rengöring, kvastar i alla de former och lite annat. Puh. Smäcklamporna får vi leva med de då kostar ca 1000-2000 kr mindre än de rejäla, vanliga. Och då är ändå det i underkant och begagnat. Men de här var i alla fall nya och fungerande och fanns i verkligheten. Riktiga saker får man välan fynda med tiden. Grillen måste vi ju ha så vi får någon garanterad mat därute! Tusan vet när man kommer lära sig att bemästra vedspis och grejer, så man kan laga nåt vettigt. Ja, ja. Skruttan lever så gärna på sallad och vi andra på mackor. Hunden har sån tur att han alltid får torrfoder i vatten, så för honom är det nog ingen skillnad.
Ja, just det! Vi köpte ju vattendunkar också! Släpa vatten kommer vi göra konstant de närmsta åren alltså.
Dagens rapport avslutas med lyckliga nyheter!
Förutom allt annat fint som ingår i husköpet i form av möblemang och andra tillhörigheter så har vi nu fått chans att få behålla träsoffan som står där nu. Den är heeeelt ljuvlig och jättevacker! Vi som har letat efter något liknande senaste veckan. Nu slipper vi dessutom frakta omkring en stor soffa hela vägen dit. Så nu räcker det med att man piffar med sköna kuddar och kanske en lyxdyna :-) Ja, ja, jag vet. Det blir ingen lyxdyna nu.... Man vi bor ju nästan granne med firman som gör dynor och sånt, så det kan ju inte vara så svårt att ordna sen :-)
Lycka!
Kvar nu, av det praktiska "Före" är:
- Betala handpenning
- Träffa banken och skriva på papper
- Bestämma tillträdesdag
- På tillträdesdagen åka dit och få Köpebrev och papper och doningar - och nycklar!!!
Vilken tur att vi anser att vi vet vad vi gör ;-)
Idag har vi varit och handlat lite på Jula. Kvalitetsaffär!
Först lallade jag runt där själv under eftermiddagen, med lilla vovven väntandes i bilen. Handlade lite, men inte allt jag hade tänkt då inte penningarna räckte. Så vi åkte tillbaka tillsammans sen när hjärtat kom hem från jobbet.
Så nu är vi stolta ägare till ett par smäckiga fotogenlampor för tak och vägg, en hyfsad grill med lite avställningsyta, massa med solcellslampor, en morakniv (till mig) med skööönt handtag (känsliga händer....), en likaledes skön hammare, diverse rengöring, kvastar i alla de former och lite annat. Puh. Smäcklamporna får vi leva med de då kostar ca 1000-2000 kr mindre än de rejäla, vanliga. Och då är ändå det i underkant och begagnat. Men de här var i alla fall nya och fungerande och fanns i verkligheten. Riktiga saker får man välan fynda med tiden. Grillen måste vi ju ha så vi får någon garanterad mat därute! Tusan vet när man kommer lära sig att bemästra vedspis och grejer, så man kan laga nåt vettigt. Ja, ja. Skruttan lever så gärna på sallad och vi andra på mackor. Hunden har sån tur att han alltid får torrfoder i vatten, så för honom är det nog ingen skillnad.
Ja, just det! Vi köpte ju vattendunkar också! Släpa vatten kommer vi göra konstant de närmsta åren alltså.
Dagens rapport avslutas med lyckliga nyheter!
Förutom allt annat fint som ingår i husköpet i form av möblemang och andra tillhörigheter så har vi nu fått chans att få behålla träsoffan som står där nu. Den är heeeelt ljuvlig och jättevacker! Vi som har letat efter något liknande senaste veckan. Nu slipper vi dessutom frakta omkring en stor soffa hela vägen dit. Så nu räcker det med att man piffar med sköna kuddar och kanske en lyxdyna :-) Ja, ja, jag vet. Det blir ingen lyxdyna nu.... Man vi bor ju nästan granne med firman som gör dynor och sånt, så det kan ju inte vara så svårt att ordna sen :-)
Lycka!
onsdag 7 september 2011
Än så länge håller jag mig lite hemlig...
... tills allt är klart med kontrakt och överlämning. Jag är inte direkt typen som törs hoppas för mycket! "En försiktig general" som man säger :-)
Lite bilder
De blir lite slarvigt upplagda för stunden, men jag snyggar till det sen :-)
Som sagt, torpen och tomten har massor man kan ta itu med om man vill, men framförallt när man vill. Allt är fungerande och det är bara att åka dit och "vara". Det är ju tur det nu när höstrusk och kortare dagar ligger framför oss... Våren lär det väl bli mer fart på saker och ting gissar jag. Men oroa er inte, vi lär nog ha att göra här ute ändå :-) Det finns alla möjliga saker att ta itu med! :-D
tisdag 6 september 2011
Genomgång av köpekontrakt
Idag ringde mäklaren och vi bestämde att vi under kvällen skulle ha en telefongenomgång av köpekontraktet som vi fick skickade till oss i förra veckan. Handpenningen ska finnas på deras klientmedelskonto på fredag. Det känns som om allt ska ske på ganska kort tid, men att man kanske inte får chans att reda ut om det skulle vara några frågor eller kanske till och med felaktigheter, i avtalet.
Mäklaren är toksnäll och rar, verkar ha koll och allting. Men ändå får man som köpare känslan av att man inte är helt intressant om det inte kommer till någon form av del i processen där de får ut något av samtalet. Jag skulle kunna tillbringa timmar med att ställa 1000 frågor och motfrågor och medfrågor, om någon bara lyssnade. Nu får jag istället sitta och ödsla extrema mängder med tid genom att surfa runt på internet, precis som varenda hus, eller stugköpare har gjort före mig. Det finns olika tipssajter men de känns väldigt generella i sina råd, även banker och mäklarnas sajter är väldigt översiktliga i sina förklaringar. Jag undrar fortfarande hur man har tänkt när man dumpar så mycket ansvar på köparen när det gäller info och kunskap. Det är ju inte alltid som alla sidor vill uppge alla info. Nu har vi haft tur med vår säljare (dvs nuvarande ägaren). Hon har en hel del kunskap och har plöjt igenom mycket av huset och dess skick själv, under renovering o dyl. Jag upplever henne som väldigt öppen, rättfram och ärlig med sin information, men alla har ju inte den turen. Framför allt kan man inte räkna med att alla har sån koll! Det är ju bara att kolla ett steg bakåt i tiden, då hon köpte huset (väldigt nyligen). Tidigare ägare hade inte alls mycket information. Vissa visningar man har gått på, på andra objekt, har det känts mer sparsmakat med info. Både från ägarhåll och mäklarhåll. Vissa kanske med flit, vissa pga att de helt enkelt inte kan, eller kommer ihåg, allt.
Det är ju lite så, att för att man ska få veta saker måste man fråga. Men då måste man ju samtidigt veta vad man ska fråga om. Det förutsätter ju i sin tur att man sitter på en massa kunskap. Man har ju svårt att formulera frågor som man inte visste fanns! För många har det ju tagit åratal att lära sig så mycket de kan om sitt hus, som de gör. När det gäller mäklare och annat fackfolk så sitter de på en diger utbildning, till skillnad från oss noviser.
Skulle man jämföra med t ex att skaffa barn, vilket ju också är ett livslångt lärande, fyllt av massa saker man borde ha lärt sig i ett tidigt skede, så kanske man kan se vissa paralleller (om man har barn vill säga). Det är ju inte så att man nu i efterhand kan klaga på resultatet, eftersom man har lärt sig det mesta allt eftersom. Det är alldeles för mycket kunskap, och olika variationer, för att ha lärt sig allt i förväg. Och förväntat sig ställa rätt frågor till rätt personer i förväg.
"Ursäkta älskling, har ni några mentala sjukdomar i er släkt? Eller ledbesvär? Utslag? Inlärningsproblem?"
"Ursäkta, om jag hade vetat i förväg att jag skulle ha sex ikväll, och bli gravid, så skulle jag aldrig ha druckit." (Apropå att de flesta risker med alkohol och små embryon rör sig kring just själva tillverkningstillfället och de närmsta veckorna efter. Då man normalt sett inte vet om att man är gravid...)
"Ursäkta, mitt namn är Ulla. Jag undrar hur ert parti ställer sig till samtliga frågor inom skola, barnomsorg, samhällsekonomin, miljöfrågor och samhällsplanering? Vi tänkte skaffa barn och vi vill gärna veta hur det kommer att bli för oss ifall ni kommer till makten någon gång de närmsta 20 åren. Vi tänkte närmligen ha två barn, inom två år. Annars hade vi bara behövt veta något om den närmsta 18-årsperioden."
Jag vet att jag är larvig, men jag tycker inte om när man ska veta om saker som man inte vet om att man borde veta. Jag har till och med möjlighet att lära mig en massa saker av närstående och vänner, men man vet ju inte ens vad man ska fråga! Och det här med besiktning.... Jag vet inte vad jag ska säga. Varenda människa man har att göra med i de här sammanhangen (säljare, mäklare osv) drar öronen åt sig om man ens nämner ordet. Vissa har till och med direkt sagt att "om du vill besikta då kommer vi sälja till någon annan". Eftersom de ju inte måste sälja till den som bjuder högst. Så helt plötsligt ska man vara snygg, charmig, allvetande, ekonomiskt oberoende och gud vet vad, om man ska få chans att köpa lille-skutt-stugan eller drömhuset. Känns inte helt rättvist.
Jag kan köra en hel lång harang om det här med besiktning eller om proffsens oproffsiga sätt att informera, men jag får nog ta och pausa nu. Jag skulle ju ha gått och lagt mig.... :-)
Var snälla med varandra nu. Och må inte husbocken, hästmyrorna, pissråttorna, ormrackaren och den äkta hussvampen ta er. Och akta er för krypgrunden. "Och sågen, Alfons. Akta dig för sågen."
Mäklaren är toksnäll och rar, verkar ha koll och allting. Men ändå får man som köpare känslan av att man inte är helt intressant om det inte kommer till någon form av del i processen där de får ut något av samtalet. Jag skulle kunna tillbringa timmar med att ställa 1000 frågor och motfrågor och medfrågor, om någon bara lyssnade. Nu får jag istället sitta och ödsla extrema mängder med tid genom att surfa runt på internet, precis som varenda hus, eller stugköpare har gjort före mig. Det finns olika tipssajter men de känns väldigt generella i sina råd, även banker och mäklarnas sajter är väldigt översiktliga i sina förklaringar. Jag undrar fortfarande hur man har tänkt när man dumpar så mycket ansvar på köparen när det gäller info och kunskap. Det är ju inte alltid som alla sidor vill uppge alla info. Nu har vi haft tur med vår säljare (dvs nuvarande ägaren). Hon har en hel del kunskap och har plöjt igenom mycket av huset och dess skick själv, under renovering o dyl. Jag upplever henne som väldigt öppen, rättfram och ärlig med sin information, men alla har ju inte den turen. Framför allt kan man inte räkna med att alla har sån koll! Det är ju bara att kolla ett steg bakåt i tiden, då hon köpte huset (väldigt nyligen). Tidigare ägare hade inte alls mycket information. Vissa visningar man har gått på, på andra objekt, har det känts mer sparsmakat med info. Både från ägarhåll och mäklarhåll. Vissa kanske med flit, vissa pga att de helt enkelt inte kan, eller kommer ihåg, allt.
Det är ju lite så, att för att man ska få veta saker måste man fråga. Men då måste man ju samtidigt veta vad man ska fråga om. Det förutsätter ju i sin tur att man sitter på en massa kunskap. Man har ju svårt att formulera frågor som man inte visste fanns! För många har det ju tagit åratal att lära sig så mycket de kan om sitt hus, som de gör. När det gäller mäklare och annat fackfolk så sitter de på en diger utbildning, till skillnad från oss noviser.
Skulle man jämföra med t ex att skaffa barn, vilket ju också är ett livslångt lärande, fyllt av massa saker man borde ha lärt sig i ett tidigt skede, så kanske man kan se vissa paralleller (om man har barn vill säga). Det är ju inte så att man nu i efterhand kan klaga på resultatet, eftersom man har lärt sig det mesta allt eftersom. Det är alldeles för mycket kunskap, och olika variationer, för att ha lärt sig allt i förväg. Och förväntat sig ställa rätt frågor till rätt personer i förväg.
"Ursäkta älskling, har ni några mentala sjukdomar i er släkt? Eller ledbesvär? Utslag? Inlärningsproblem?"
"Ursäkta, om jag hade vetat i förväg att jag skulle ha sex ikväll, och bli gravid, så skulle jag aldrig ha druckit." (Apropå att de flesta risker med alkohol och små embryon rör sig kring just själva tillverkningstillfället och de närmsta veckorna efter. Då man normalt sett inte vet om att man är gravid...)
"Ursäkta, mitt namn är Ulla. Jag undrar hur ert parti ställer sig till samtliga frågor inom skola, barnomsorg, samhällsekonomin, miljöfrågor och samhällsplanering? Vi tänkte skaffa barn och vi vill gärna veta hur det kommer att bli för oss ifall ni kommer till makten någon gång de närmsta 20 åren. Vi tänkte närmligen ha två barn, inom två år. Annars hade vi bara behövt veta något om den närmsta 18-årsperioden."
Jag vet att jag är larvig, men jag tycker inte om när man ska veta om saker som man inte vet om att man borde veta. Jag har till och med möjlighet att lära mig en massa saker av närstående och vänner, men man vet ju inte ens vad man ska fråga! Och det här med besiktning.... Jag vet inte vad jag ska säga. Varenda människa man har att göra med i de här sammanhangen (säljare, mäklare osv) drar öronen åt sig om man ens nämner ordet. Vissa har till och med direkt sagt att "om du vill besikta då kommer vi sälja till någon annan". Eftersom de ju inte måste sälja till den som bjuder högst. Så helt plötsligt ska man vara snygg, charmig, allvetande, ekonomiskt oberoende och gud vet vad, om man ska få chans att köpa lille-skutt-stugan eller drömhuset. Känns inte helt rättvist.
Jag kan köra en hel lång harang om det här med besiktning eller om proffsens oproffsiga sätt att informera, men jag får nog ta och pausa nu. Jag skulle ju ha gått och lagt mig.... :-)
Var snälla med varandra nu. Och må inte husbocken, hästmyrorna, pissråttorna, ormrackaren och den äkta hussvampen ta er. Och akta er för krypgrunden. "Och sågen, Alfons. Akta dig för sågen."
FastighetSök - fastighetsutdrag vid köp av hus, stugor, tomter - dvs fastigheter
Har under en tid försökt hitta så mycket information som möjligt på objektet som vi "ska köpa". Jag har försökt få mäklaren att förstå vad jag vill ha men det har inte gått fram riktigt.... Jag som trodde att mäklaren skulle jobba för båda sidors intressen? Hmmmm...
Ja, ja. Efter extremt mycket letande har jag äntligen hittat det jag söker. Och det är lättåtkomligt!!! Dock inte lätt att hitta om man inte kan alla facktermer (det hade ju mäklaren kunnat klämma ur sig till exempel). Men väldigt lätt att få fatt på när man vet vad man ska ha och vart det finns.
Så här får ni nu det konkreta.
Ska ni köpa hus, köpa villa, köpa sommarstuga, köpa fritidshus, köpa landställe.... osv....
https://fastighetsok.metria.se/fsokalla/
Det ni vill ha är bland annat ett fastighetsutdrag.
Tidigare var det Lantmäteriet som hade hand om detta men numera är det Metria (statligt ägt bolag) som tillhandahåller detta. Jag sökte på ett fritidshus (jag har fastighetsbeteckning eller adress att söka på) och detta kostar mig ynka 50 SEK (50:- / 50 kr / 50 kronor).
Man betalar med kreditkort eller via sin internetbank och får då detta (tror jag) skickat till sin mailadress. Eller rättare sagt, jag tror man får en länk till stället där jag kan ladda ner ett PDF-dokument med all information. Detta kan jag sen spara på min dator och printa ut bäst jag vill. Och stoppa papper i pärm!!! Spara för framtiden! Och för att titta på när förvirringen är som störst.
Hade det varit så svårt att kläcka ur sig det, om man jobbar med sånt här dagarna i ända?
Jag har inte ens sett något om detta på alla sajter som talar om hur man går till väga när man köper hus, tomt, fastighet, stuga osv. Det står att man ska "ta reda på allt" eftersom man har ett "köparansvar". Men det är ingen j---l som har lust att tala om hur, för oss noviser! Ett himla dubbelarbete (eller vad heter det när man är tusentals människor som gör samma sak om och om igen, när det hade räckt med att 1 person gjorde det?).... Jag hatar dubbelarbete. Finns ingen anledning att uppfinna hjulet fler gånger än nödvändigt. Faktiskt!
Ja, ja. Efter extremt mycket letande har jag äntligen hittat det jag söker. Och det är lättåtkomligt!!! Dock inte lätt att hitta om man inte kan alla facktermer (det hade ju mäklaren kunnat klämma ur sig till exempel). Men väldigt lätt att få fatt på när man vet vad man ska ha och vart det finns.
Så här får ni nu det konkreta.
Ska ni köpa hus, köpa villa, köpa sommarstuga, köpa fritidshus, köpa landställe.... osv....
https://fastighetsok.metria.se/fsokalla/
Det ni vill ha är bland annat ett fastighetsutdrag.
Tidigare var det Lantmäteriet som hade hand om detta men numera är det Metria (statligt ägt bolag) som tillhandahåller detta. Jag sökte på ett fritidshus (jag har fastighetsbeteckning eller adress att söka på) och detta kostar mig ynka 50 SEK (50:- / 50 kr / 50 kronor).
Man betalar med kreditkort eller via sin internetbank och får då detta (tror jag) skickat till sin mailadress. Eller rättare sagt, jag tror man får en länk till stället där jag kan ladda ner ett PDF-dokument med all information. Detta kan jag sen spara på min dator och printa ut bäst jag vill. Och stoppa papper i pärm!!! Spara för framtiden! Och för att titta på när förvirringen är som störst.
Hade det varit så svårt att kläcka ur sig det, om man jobbar med sånt här dagarna i ända?
Jag har inte ens sett något om detta på alla sajter som talar om hur man går till väga när man köper hus, tomt, fastighet, stuga osv. Det står att man ska "ta reda på allt" eftersom man har ett "köparansvar". Men det är ingen j---l som har lust att tala om hur, för oss noviser! Ett himla dubbelarbete (eller vad heter det när man är tusentals människor som gör samma sak om och om igen, när det hade räckt med att 1 person gjorde det?).... Jag hatar dubbelarbete. Finns ingen anledning att uppfinna hjulet fler gånger än nödvändigt. Faktiskt!
Usch så nervös jag är
Jag blir så himla nervös nu när allt närmar sig. Typ resfeber. Typ scenskräck. Ja, ni fattar... Har en massa samtal som jag måste och vill ringa! Men jag blir så nervös så jag får inget ur händerna. Jag har precis avslutat min frukost.... det kanske säger en del. Jag blir så nervös (eller egentligen handlar det ju om "stress") så det känns som en stor klump i halsen och en lika stor klump i magen.
Så vad gör jag då? Preeeeciiiis allting annat! Känns det igen? (Slåss - Fly - Spela död, välkänt psykologiskt fenomen vid stark stress) Med andra ord så "flyr" jag genom att, ja just det, sitta och blogga, plocka med tvätten, läsa reklamen som kom i brevlådan, mata hunden, pyssla med digitalbilder, surfa på Jula och Rusta och H&M.
That's me! ;-)
Äsch, så fånig man är. Det är ju bara att göra!!!! (Eller....?)
Så vad gör jag då? Preeeeciiiis allting annat! Känns det igen? (Slåss - Fly - Spela död, välkänt psykologiskt fenomen vid stark stress) Med andra ord så "flyr" jag genom att, ja just det, sitta och blogga, plocka med tvätten, läsa reklamen som kom i brevlådan, mata hunden, pyssla med digitalbilder, surfa på Jula och Rusta och H&M.
That's me! ;-)
Äsch, så fånig man är. Det är ju bara att göra!!!! (Eller....?)
måndag 5 september 2011
Köpekontrakt i brevlådan!
Vi är i tagen med att skriva kontrakt på en röd liten stuga....
Tanken är att få en tillflyktsort undan stad och människor, ändra livstakten, få chans att återhämta sig, återupprätta sig och åter finna sig....
Ett gammalt, gammalt torp, en liten backstuga, för bara oss. Och kanske familjen, släkten och en och annan vän. Eller två. Eller varför inte hela bunten på en gång!
Jag börjar med att lägga upp lite bilder som från början är mäklarens - men man får hålla tummarna på att ingen känner något ont av det. Jag vill ju så gärna visa!!
Tanken är att få en tillflyktsort undan stad och människor, ändra livstakten, få chans att återhämta sig, återupprätta sig och åter finna sig....
Ett gammalt, gammalt torp, en liten backstuga, för bara oss. Och kanske familjen, släkten och en och annan vän. Eller två. Eller varför inte hela bunten på en gång!
Jag börjar med att lägga upp lite bilder som från början är mäklarens - men man får hålla tummarna på att ingen känner något ont av det. Jag vill ju så gärna visa!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)