Det kommer bilder, jag lovar!

Men just nu har jag ingen aning om var sladden till kameran är, så jag har inte lyckats få upp några nya bilder ännu.

Första två hösthelgerna: Del 1

Ja, nu har vi varit två hela helger i rad i lilla torpet!!
Lyckliga och nöjda ägare :-)

Vi kommer ju som alltid iväg sent på fredagarna när vi ska iväg. Så himla typiskt! Första gången tror jag planen var att åka vid tretiden. Sambon var dessutom hemma från jobbet på fredagen då han var totalt uttröttad efter sin dryga vecka i landet på andra sidan Atlanten. Jetlag och allmänt utmattad efter en generellt tuff period. Men trots det kom vi inte iväg förrän vid sextiden! Packa prylar till förbannelse och fylla bilen.... Jag satt hela resan i passagerarsätet med 4 väskor/påsar i knät! Puh! Knappt så man hade lust att ta en kisspaus.... Med hund i bilen så tar ju resan ändå dryga 4 timmar, inklusive ett litet stopp på MAX så man fick lite mat i maggen :-)

Försökte mig på att avverka några telefonsamtal på vägen. Ja, tjena... Strax utanför Södertälje så är det verkligen bergodalbana bland mobilmasterna, typ. Eller så är det bara min telefon som spelar Allan och försöker visa vem som egentligen bestämmer :-(

När vi väl kom fram till "byn" så knixade vi oss fram till söta Anna som hade alla nycklar. Hon hade rätt, hon bodde verkligen bakom alla byggställningar! Kanonbra vägbeskrivning :-) Sotmörkt var det ju i hela Småland vid den tiden. Hon kom uttravande med en gigantisk gammal virkad filt, eller överkast kanske man ska säga. Otroligt vacker! "Badonk" lät det när hon lassade över den i min famn och deklarerade: "Den hör hemma på divanen". Hon e´nte klok! Otroligt givmild och omtänksam, hela tiden!

Sen var det dags att åka rätt ut i mörkret till lilla torpet. Vi kom fram, alldeles lyckligt, efter en snabb girning till höger när vi lyckades lokalisera den oerhört välmaskerade infarten. Det är verkligen inte mycket man har att gå på där, du! Inga skyltar förstås, men ta mig tusan om det fanns några hållpunkter att gå på. I mörkret! Tror inte man kan få någon Stockholmare att hitta dit om det är mörkt ute och de inte varit där förut. Vi måste sätta upp egensydda reflexer över hela stället, tror jag. Och bygga massor av skyltar i självlysande färger :-D

Väl framme så tog det ett tag innan jag lyckades lokalisera våra mäktiga lampor vi hade köpt. Men till slut så! Jag fokuserade på att försöka få igång värmen i huset, det var tokkallt ute när vi kom fram. När jag pratar om värmen så menar jag förstås att jag skulle börja elda. I öppna spisen och i vedspisen. Vedspisen var en svår nöt att knäcka. Jag höll på halva kvällen tror jag. Öppna spisen var inga problem, den gick att få fyr på ganska omgående. Men vedspisen... Till slut hade jag eldat i alla luckor jag lyckades hitta på den gamla rackaren. Det visade sig senare, fick jag mig påtalat, att jag även hade försökt att elda inne i hålet som var självaste ugnen.... He, he, jag som tyckte det var så praktiskt med en sån stor lucka att lägga ved i!! ;-) Till saken hör att jag fick det påtalat för mig helgen därpå...


Peters uppgift blev att släpa upp all packning till huset och se till att Merlyn höll sig ur vägen för mig och mina elddoningar! Han hade nog ett heltidsjobb att hålla hunden i styr, så glad och sprallig som han var.

Tanken var väl att vi skulle försöka grilla när vi kom fram, men det var det ingen som orkade när vi väl kommit i ordning lite. Merlyn var toklycklig och överraskande enkel att ha att göra med trots öppen eld. Vi bäddade åt oss i storstugan, med madrasserna som vi släpade ner från sovrummet. Vi la ut dem på divanen (som man kan göra om till dubbelbädd) och resten av kvällen gick åt till att hitta alla grejer i påsar och väskor.

Vi åt lite mackor och drack lite läsk och isvatten :-)
Hela kvällen skyfflade vi in ved i brasan, det gick åt en himla massa! Det var lite kallt under natten sen, vilket förklarade att jag låg upptryckt mot väggen hela natten... Någon som sökte värme, tror jag minsann!!

(fortsättning följer)